Efter att ha varit instängd på ett sjukhus i åtta timmar är risken ganska stor att man känner av en viss trötthet. För att komma på banan igen är i mitt tycke fysisk aktivitet, gärna i kombination med frisk luft, bästa medicinen. Därför gick det undan när jag kom hem från jobbet idag; bytte till bekväma kläder, tjongade igång ett par maskiner i tvättstugan, snörade på dojjorna och begav mig ut för lite löpning.
Var inte sådär överpeppad så för att göra det hela lite roligare slog jag in på en ny skogsstig istället för den gamla vanliga rundan. Hade ingen aning om var jag var på väg och hipsvips befann jag mig på en kyrkogård. Kändes lite lustigt att springa runt bland gravarna men höll mig längs staketet så förhoppningsvis blev ingen allt för stött. Kom tillslut ut på en gångbana igen, tog lite kringelikrokar och ca 40 min efter det att jag lämnade hemmet var jag åter. Skall dock tilläggas att jag inte sprang hela vägen… ett blomsterfyllt dike fångade nämligen min uppmärksamhet och jag var bara tvuuungen att skutta ner i detta. Sista biten hem bestod således av powerwalk med blomsterkvast i näven 
Har ingen känsla om hur lång sträcka jag tillryggalade mig. Vet dock med säkerhet att benen är härligt gojsiga, tröjan svettig och hjärnan boostad med massor av frisk luft Åh, vad jag är glad att jag upptäckt det här med löpning
Håller helt klart med, träning piggar upp efter jobbet
Det spelar ingen roll hur trött man är, jag blir alltid piggare efter (eller ja, tillomed under träningen). Det gäller bara att ta sig iväg 
Låter som du fick en härlig runda. Åh, vad härligt att få med sig lite blommor också. En av de fina sakerna med sommaren
Sv. Hm, mja, lite skillnad kanske. Och, det har du rätt i
Nu är det bara att fortsätta köra, så kanske det kan dyka upp ytterligare lite konturer 
Ja, tänk vad kläderna kan vara viktiga när man tränar. Jag brukar alltid försöka ta linnen som visar mycket rygg när jag kör rygg och gärna shorts på sommaren när man kör ben.
Jag har ofta problemet med träningen, att jag inte har några mål. Då kan det bli tråkigt, för ärligt talat tycker jag inte det är så himla kul att träna enbart för att ”hålla formen” och kunna äta lite vad man vill. Men med ett mål att sikta mot (vilket ju iofs kan vara att uppnå en bättre form..) är det roligare att träna och betydligt lättare att motivera sig
Att komma i bättre form är väl det stora målet jag (och många andra) har med träningen. Dock tror jag att det är viktigt att ha mindre delmål på vägen för att hålla motivationen uppe. Att sträva efter en belöning som kanske inte kommer förrän om 3 år känns inte särskilt hållbart…
Sen är det ju ganska luddigt formulerat. ”Bättre form” vad är det liksom? Hur ska man veta när man kommit dit och vad ska man göra när man nått målet? Sluta träna?